[]

Kristian & skrivandet

av Anders Sjöqvist ∙ 13:e januari 2014

Jag tror vi alla har förstått hur viktigt skrivandet var för Kristian. Vad som än var drivkraften som fick honom att fatta pennan så var han till slut nödd och tvungen, han hade inget alternativ.

”Skrivandet blev min väg tillbaka. Mitt sätt att bygga upp mitt självförtroende. Mitt sätt att bevisa något, men för vem och varför blev allt otydligare ju längre tiden gick.”
Kristian Gidlund

Kristian tog sig an sitt mål att bli en skrivande person med samma målmedvetenhet som allt annat han företog sig i livet väl medveten om att det inte finns genvägar till framgång. Han återkom hela tiden till att det krävs 10 000 timmar för att bli riktigt skicklig inom ett område. Kristian beskriver hur han under långa perioder med en envishet gränsande till besatthet skriver och skriver, prövar sig fram för att hitta sitt uttryck. Genialitet är mycket mer transpiration är inspiration. I sitt arbete med bloggen kunde Kristian skriva ett tiotal inlägg under en kort period som han sedan pedantiskt förfinade till perfektion. För att efter hand lägga upp som bloggposter.

Ett av Kristians stora mål i livet var att ge ut en bok, bli publicerad. Efter att upprepade gånger refuserats ger han mer eller mindre upp hoppet. När det under hösten 2012 blir klart att hans blogg i ”I kroppen min” skall ges ut i bokform tar han emot beskedet med mycket blandade känslor. Han vill inget hellre än att hinna hålla boken i sin hand men önskar att det inte skall vara hans testamente skrivet i blod som är det som uppfyller ett av hans livs stora mål.

Det som främst kännetecknade Kristians skrivande var hans blick för detaljer och poetiska säkerhet. Ett språk utan manér men med värme och mod och en precision i varje formulering. Respektlös, orädd och djupt mänsklig tvingar han oss att ta livet på allvar.

”Jag möter er i bergen …”

Anders Sjöqvist
Förläggare, Bokförlaget Forum